Timmersvansen, en uppfinning som blev världsartikel

Artikel av Ingela Landén ur "Offerdalsvecka"

Ingen enskild uppfinning före motorsågen innebar en så radikal förbättring av verktygsparken för skogsarbetaren som timmersvansen. Dess bakgrund var den växande trävaruindustrin och de dåliga sågkonstruktioner som fanns tillgängliga fram till 1880-talet, då timmersvansen föddes.

1800-talet var de stora skogsdrivningarnas sekel. I snart sagt varje jämtländsk by drog karlarna till skogs för att hugga timmer, åt sig själva eller till bolaget. För att förenkla slitet i skogen var uppfinningsrikedomen stor. Många uppfinningar såg dagens ljus i storskogarna. En sådan var "sågsvansen'.

Uppfinnaren

Det var min farfarsfar som uppfann svansen. Hans namn var Jonas Eriksson Landén. Han bodde i Alsen, men var född i Näskott den 6 november 1853. Han dog i Offerdal den 24 april 1933.

Hans sågsvans, timmersvansen, som i varierande utföranden blev en världsartikel, med stora användningsområden, inte minst inom just skogsbruket, dess ursprung. Där var den ensamhärskare till motorsågen kom. Snickarsvansen är ju fortfarande ett verktyg som knappast någon kan undvara.

"Jonas Ersa", som offerdalingarna kallade honom, ansåg att den då befintliga "stocksågen", en lång tvåmanaffär, var ett mycket otympligt verktyg, ännu mera så när efter hand klenare timmerdimensioner började fällas av bolagen. Han gjorde ett s k Alexandershugg för att lösa problemet och klippte av en gammal stocksåg, som fick enbart ett handtag i ena änden.

I slutet av 1880-talet vra han klar med sin idé. 1887 eller 1888 sände han den färdiga modellen av svanssågen till firman Stridsberg & Björk i Trollhättan. Samtidigt beställde han ett halvt dussin sågar, samt erbjöd firman tecknings- och försäljningsrätten mot en liten ersättning.

Noterbart i sammanhanget är, att den konstruktion som Landén fått fram var det nuvarande svansidealet mycket nära. Han kunde sin sak, Landénl.

Negativt svar

Han fick dock ett negativt svar på sin första skrivelse. Firman reflekterade inte på hans uppfinning, eftersom man var övertygad om att sågarna var odugliga och därför inte kunde bli säljbara (alla nya idéers öde, hur framgångsrika de än blir i framtiden).

Däremot lovade firman att sända de sex beställda sågarna, som Landén på förhand hade skickat betalning för. Uppfinnare märkte att det inte är lätt att få marknad för en uppfinning. Landén gjorde därför affärsresor till skogskojorna och demonstrerade sin nya såg, men han hade svårt att övertyga skogsarbetarna om dess förträrfflighet. Huggarna, som andra yrkesmän, är ofta konservativa då det gäller verktyg.

Han gav sig inte

Landén var envis. Efter upprepade resor blev provpartiet sålt. Köparna insåg snart verktygets fördelar, och omdömet spred sig sig bland yrkesbröderna. Under två år, 1901 och 1902, fick han stora ordrar på sina sågar. De levererades från fabriken utan handtag, varför han lejde Anders Wikstrand i Alsen och dennes broder för att tillverka och montera dem.

Till slut klarade inte Landén av att betala mer i föskott till trollhättefirman, vilken dessutom krävde allt högre ersättning för tillverkningen. (Han skulle ha behövt en duglig bankir, och en konkurrerande tillverkare - och ett patent - för att lyckas.)

Stridsberg & Björk såg emellertid inte de förut så hånade sågsvansarna som osäljbara. Den blev snart en massartikel för dem, som såldes över hela landet. Den Landénska sågen började sitt segertåg över världen.

Jonas Eriksson Landén fick aldrig någon ersättning för sin uppfinning. Inte fick han heller någon hjälp att söka patent på den, varför den skoningslöst kunde utnyttjas av fabrikanterna. Inte ens den från början erbjudna ensamförsäljningen kunde han förvärva.

Till slut...

Efterfrågan ökade från år till år, occh den landénska typen bestod länge. Bara mindre förärndringar gjordes. Tillverkarnas stämpel på bladen, och benämningen där, blev den verksamma reklamen, vilket gjorde att Landéns anknytning till uppfinningen försvann ur folks medvetande. Idag är den ursprungliga sågen, "Norrlandssågen" från Stridsberg & Björk, en eftersökt raritet.

Jonas Eriksson Landén fick till fullo dela många uppfinnares öde, det att inte få mycken glädje av sin uppfinning. Hade han bara kunnat söka patent på den kunde allt ha sett annorlunda ut. Kanske han hade gått ur tiden som miljonär.

Angivna källor:

Intervju med uppfinnarens barnbarn, Gösta Landén.
Offerdalsboken, Alsenboken, tidningsurklipp från 1938 och 1981.

Timmersvans med Sågkamrat, Laxvikens skogs och flottarmuseum, Laxviken Jämtland