Virkesmätning, "tumning"

När timret körts ned till flottningsleden skulle det mätas in, så att man visste vad som hade avverkats under vintern. Det hade sin betydelse både för uppgörelserna med arbetskraften, och som inmätning av produkten, ägarens värdefulla tillgång, råvaran för träindustrins alla grenar, den blivande handelsvaran efter vidareförädlingen i fabriken.

Virkesmätning, tumning Hammardal

Tre hjälpmedel var oumbärliga för tummaren: tumstocken, tumklaven och anteckningsboken, mätinstrumenten respektive protokollet från virkesmätningen, tumningslängden. Tumklaven är ett stort skjutmått helt enkelt, graderat i tum. Med det mättes stocken in efter givna regler, och från mätresultaten kunde virkesvolymen räknas ut.

Det inte minst väsentliga verktyget var "krynyxan", en huggyxa smidd så att märken som var unika för skogsägaren kunde huggas in i stockarna. Man högg huggyxmärken på stocken, på två sidor, redan i skogen. Huggyxmärkena visade vilket bolag som skulle köpa virket. Vid tumningen vid sjön slogs krynyxan in i stockändarna. På 1950-talet började man färgmärka stockändarna.

Platsen för virkesupplaget där tumningen skedde var oftast på isen av en sjö. När isen smälte på våren sjösattes alltså timret automatisk och kunde direkt hanteras av flottarna. Vid åar och mindre vattendrag fanns upplagen ovanför strandslänter, så att timret måste rullas ned i vattnet på våren av skogsägarens folk, och i så god tid att deras flottare kunde få det ner till de större vattendragen medan flottningsföreningens folk fanns kvar där och tog hand om timret. Vårfloden väntar inte!