Mekanisering av skogsarbetet

Maskinen som hjälpare innebär kostnadssänkningar och minskat slit. Det var hästen som blev avpolleterad först. Traktorer kom mer och mer i bruk i skogen, både för brossling/lunning, men mest för basvägstransporten ned till flottled. Själva avvekningsarbetet underlättades stegvis, först med svansen, sedan med motorsågen (som det tog lång tid att utveckla). Fortfarande var det en fråga om att underlätta slitet för den enskilde arbetaren, men efter lång tid av utvecklingsarbete kom det "skogsskördare" till skogen, dvs högt mekaniserade fordon som väsentligen ersatte både avverkaren och brosslaren / lunnaren.

Skogsarbetet var inte längre ett hantverk som krävde erfarenhet och god fysik. Det blev nu plötsligt ett teknikerjobb, ett jobb för goda förare och maskinister. Eftersom lastbilstransporter börjat ersätta flottning, skulle skogsskördaren i princip, fast i praktiken lunning och lastning sköts av en lastare kunna lasta direkt på lastbilen. Två man skulle i så fall teoretiskt sett ersätta den långa kedja av många människor som förut handhaft materialflödet, från träd på rot till träindustrins fabriksportar.

Skogsskördare

Hur som helst, mekaniseringen av avverkningen och transporten till fabrik har eliminerat behovet av nästan hela den arbetarstyrka som förut haft huvuddelen av sin utkomst från skogsarbete och flottning. De har vackert fått flytta till olika centralorter och söka helt andra arbeten.

De arbeten som idag sker i skogen måste helt enkelt vara starkt mekaniserade för att kunna utföras överhuvudtaget. Förutom avverkning och avtransport är det fråga om markberedning, plantering, gallring, stämpling, plus en hel del vägbyggande alla maskinerna skall ju kunna komma fram. (Å va dom e bra å ha i berfluckingstia, å äshjaktn.)

Men låt oss nu se mera i detalj på hur mekaniseringen skred fram, steg för steg:

Mekanisering av skogsarbetet

Det första stora klivet var utvecklingen av motorsågen. Det tog sin tid, för den lilla lätta och lätthandterliga saken av idag är ett knippa av väldigt många, avancerade tekniska lösningar på problem som man inte ens anade att dom fanns den första tiden. Alla avancerade maskiner och motorsågen hör definitivt till den kategorin kräver en intensiv och kostsam forskningsinsats innan de når de nivåer av driftsäkerhet och effektivitet som i förening med minimerade risker och miljöinverkan är användarnas krav och förväntan.

De första motorsågarna var stora, tunga och livsfarliga att handha. Livsfaran berodde inte bara på maskinernas barnsjukdomar utan också på användarnas totala ovana. Det var en kulturförändring som skedde, som innebar träning av nya instinkter och beteendemönster.

På muséet har vi ett stort antal motorsågar, med exempel från hela utvecklingskedjan, från tunga tvåmansmonster till dagens bärkasselätta och nästan idiotsäkra små leksaker. (Se också under rubriken Skogsarbete / Verktyg här på min websida.) Fram till skogsskördarens ankomst var motorsågen den enda större innovationen. Kvistning och barkning var svåra moment att bygga maskiner för i den bärbara klassen.

Nästa stora steg i skogen i fråga om mekanisering blev därför transportarbetet, lunning och nedtransport till flottningslederna. Traktorn började dyka upp ute i skogen, oftast i händerna på motorintresserade personer som helt enkelt bara ville försöka kombinera behovet av arbetsintäkter med passionen för allt motordrivet. Mycket av utvecklingsarbetet och smällarna från misstagen kom därför att drabba småföretagare som nästan helt saknade riskkapital. Det kontrasterar skapt mot utvecklingen av skogsskördarna, som varit fordonstillverkarnas investering i nya marknader.

Också i fråga om transportteknikens förändring var det fråga om en kulturförändring av stora mått. Hästen, hästskötseln, och körtekniken med häst, kälkarnas konstruktion, allting skulle nu ske med helt andra förtecken. Motorn, driv- och smörjmedel, reservdelar, verktyg, körteknik, hanteringen av timret det var en helt ny tillvaro, som krävde en helt ny typ av arbetare. Man sätter inte en gammal hästkörare, hur erfaren han än må vara, i förarhytten på en traktor (lika litet som traktorföraren skulle veta ens det mest elementära om hur man umgås med en häst och får något gjort i skogen).

Det tredje steget blev lastbilstransporter för att åtminstone delvis eliminera flottningen. Det började med lastbilstransport från avverkningsplatsen ned till större flottningsled, för att kringgå den minst sakt besvärliga, äventyrliga och ekonomiskt betungande flottningen i fjällbäckar och mindre åar. Gradvis förflyttades lastbilsdestinationerna längre och längre ut mot kusten, i första hand till järnvägsterminaler som började växa fram för att ta över från lastbilarna och sköta sluttransporten till fabrik via järnväg. När väl den metoden blev allmän var plötsligt strukturrationaliseringen av virkestransporterna ett faktum, flottningen upphörde, och incitamentet att strömlinjeforma lastbilstransporterna blev mycket starkt.

När efter hand skogsskördarna började ha växt ur barnskorna, ja då var den nya tiden inne.