Flottningens teknikstöd

Flottningsarbetets natur inbjöd i förstone inte till mekanisering. Det som kunde göras något åt var egentligen bara bogseringsarbetet över alla sjöarna. Spelflottarna - kap­stan­för­sed­da flottar som spelade noter (bomomgärdade tim­mer­mängd­er) med dragg och rep, drivna av flottare som med muskelkraft vred kapstanen runt - ja de ersattes efter hand med mo­tor­båt­ar på de mindre vattendragen och ångdrivna bogserare på de större. Motorbåtarna användes inte minst för att bogsera "rumporna", de mindre noterna som samlade in de sista timmerresterna på en sjö. Lättnaden för arbetskraften var betydande.

Spelflotte

Man förbättrade kontinuerligt infrastrukturen i flottningslederna, till exempel i form av flera och bättre placerade stenkistor, men arbetets art av desperat kamp med tiden för att hinna med att få timret att passera med vårflods­vågen var ändå baserat helt på den manuella arbetskraftens insatser.

Lösningen på de sammanflätade svårigheterna var att gå runt flottningen som transportmetod. I stället transporterade man helt enkelt virket på motor­fordon. Att omställningen tog tid berodde på att flottningen dels var en väl etablerad teknik, dels att motorfordonen länge inte riktigt var situationen vuxna. Flera och bättre fordon, och flera och mera erfarna entreprenörer, gjorde lastbils­transporterna konkurrenskraftiga över längre och längre transport­sträckor. Kombinationen landsvägs- och järnvägstransporter blev till slut den oemot­ståndliga konkurrenten i fråga om timmertransporterna mellan avverk­ningsplats och trävaruindustrins fabriker, och flottningen lades ned mycket snabbt.